Your hand in mine.

Det slutar aldrig förvåna mig att personer med så lika villkor hamnar på så olika ställen i livet. Varför klarar sig vissa så bra och andra så dåligt när man har samma möjligheter, samma standard? Ska alla skylla sig själva? Eller är det slumpen eller ett bestämt öde som bestämmer? Varför tar man inte tag i något som uppenbart bara leder till ännu värre misär. Människor vill inte se, äh det är inte så farligt, nu är det ju bättre igen. Ja, men vissa saker kan man inte bara glömma och gå vidare ifrån, vissa saker påverkar och ger konsekvenser som inte alltid kan gottgöras. Jaha, och vad ska man göra då? Jag vet inte, men man måste göra någonting, någonting som förändrar nu, inte vänta på att allt ska förbättras av sig själv.